It's a hardknock life

Nu kommer det vanliga "jag-har-bara-legat-på-rygg-och-sparkat-mig-trött-idag"inlägget igen.

Men jag menar, så är det ju när man är arbetslös.

Nu har jag iaf tryckt upp lite eld i röven och skrivit in mitt CV på arbetsförmedlingen. Jag har tillochmed sträckt mig så långt att jag har skickat iväg det också till diverse företag.

Fast det var ju egentligen onödigt. Min telefon kommer ju att ringa imorgon och då kommer det vara en snubbe som säger:

"Ditt CV var det bästa jag någonsin har läst. Jag har en tjänst till dig där du är ledig 5 dagar i veckan och du tjänar 1000:- i timmen + OB".

Då kommer jag att svara "Njae du, herrn, detta måste jag få fundera på" och sen ringa upp han efter 3 dagar och tacka ja.

Detta är ett faktum.

Idag blev det våfflor också. Jag och min lillebror drog oss upp ur soffan, släpade ut oss i bilen och in på Coop för att köpa sylt och grädde.

Fast det var konstigt för det stod inte vispgrädde på förpackningen. Det stod: Piskefløde! Piska flödet, direkt översatt till svenska. Dom är för jävla roliga dom där norrbaggarna.

Efter våffelbakningen återgick jag till min fosterställning i soffan och jag insåg att, nä Facebook är inte lika roligt efter den 47 inloggningen idag. Fast då fördrev jag ju ungefär 5 minuter av dagen på att tänka att Facebook är tråkigt, så det var ju ett plus iaf.

Nu måste jag dock avsluta jag måste nämligen logga in på Facebook igen och kolla vilka som har uppdaterat sin status.

Yjingelingplibngplong

Fejjan är sjukt onödigt

Cravings

Idag vill jag äta våfflor.

Upplösningen

Om man relaterar detta inlägget till det inlägget då jag skrev att jag är den fattigaste kyrkråttan på denna sida planeten så skulle jag vilja säga hur allting löste sig till slut.
Saken är såhär, att någon elak jävel (jag vet inte vem, men får jag reda på det så råder jag den personen att sova med ett öga öppet) har gjort att något blev fel med min lön.
Så hipp hipp hurra, Emelie måste vänta ännu längre innan hon får sina pengar. Så jag har officiellt gått in i "Gråzonen" och kommer bara ut när pengarna finns på mitt konto. Vilket jag inte har en aning om när det blir.
Så ni kan ju väcka mig när ni känner om jag har varit borta för länge.

Tudelooo

Tänk om man kunde varje dag!

Jag ville bara göra er avundsjuka men våran "fettsnåla"
frukost som vi hade häromveckan.

Vi som trodde det bara framkallade skratt och lycka..

I torsdags förra veckan var jag och mina små kompanjoner och kollade på innebandy. Det gjorde vi inne i Lisebergshallen. Sen skulle några i gänget iväg och lätta på trycket och hittade då en superduper hemlig ingång (eller utgång, beroende på hur man ser det) till självaste nöjesparken!
Vi tog på oss våra osynliga detektivhattar och gav oss ut i vintermörket.
Liseberg by night och by winter på en och samma gång! Vi gick arm i arm i ett skallgångsliknande mönster och utforskade bit för bit av Göteborgs stolthet. Vi vågade dock inte gå längre än till radiobilarna för där blev det alldeles för mörkt. Men frågorna som vi försökte besvara och som än idag är totalt obesvarade är:
Varför är vissa lampor inne i husen tända, mitt i vintern? Och varför stod det en bil utanför kaninresan?
Det var minst sagt spöklikt. Sen insåg vi att vi har inte här och göra, det kan vara alldeles för farligt, så vi smög in i hallen igen till den ljusa, högljudda innebandykänslan igen.

Liseberg by night
Scary stuff!

Får man det verkligen?

Nu ligger jag och bråkar med katt-asen om vem som ska få mest plats i sängen. Jag förlorar tydligen. Av min 120 cm säng så får jag stabila 50 centimeter att röra mig på. När slutade jag att vara auktoritet?

Nu verkar det iaf som att det blir av! Jag talar självklart om mitt och Emilia's korplag som vi ska starta. Och ja, jag får kalla det mitt och Emilia's eftersom ingen annan tagit tag i det.
Jag säger bara äntligen! Och om jag får som jag vill så ska vi gå med huvudet högt och stolt heta "Klitor IS".
Men jag är inte så säker på att jag får min vilja igenom.

Nu ska jag kika på lite Ghost Whisperer innan jag ska sova. En uppdatering av helgen kommer imon.
Tjingelingplingplong

Som ett brev på Posten

Hela månaden har jag väntat och väntat och väntat. Och nu när dagen äntligen kom, ja då är det något som fattas.

Denna dära lilla pappersbiten som vanliga folk får varje månad som förklarar för dom hur effektiva dom har varit denna månaden.

Lönespecifikationen.

När jag lyfte på locket till min alldeles utomordentligt snygga, gröna brevlåda så lyste brevet med sin frånvaro.

Vem är så grym så att dom missunnar en fattig jävel en liten ljusglimt i sitt annars extremt fattiga kyrkråttsliv?

Det är så illa att när någon ringer och frågar om jag ska med till stan så måste jag tacka nej, för jag har inte ens råd med biljetten in till stan!

Det var som en vis vän sa till mig en gång.

"Pengar är inte allt men man måste fan ha dom till allt."

Så nu sitter jag och gråter en skvätt och ber till Han däruppe att lönespecen bara är lite försenad.

Annars så dyker jag in i "Gråzonen" och kommer inte fram förrän den 25 april.

"Hej, Emelie heter jag.och jag är fattig"

_________________________________________________________________________________________________________________

35 personer som läste min blogg på en enda dag. Var är alla kommentarer?

Kom med mig till en alldeles underbar plats

Nu står John Blund och knackar mig på axeln men jag tänkte att jag skulle uppdatera här innan jag följer med honom till drömmarnas värld.
Anledningen till att jag faktiskt är helt slut idag beror på jobbet. Vi tar storyn från början.

Jag slog upp ögonen runt 7 imorse och insåg att jag INTE hade ett missat samtal på mobilen. Men jag var ändå lite misstänksam, jag menar det är ju måndag, och alla vet ju vad måndagar innebär.
Reklamdag.
Så jag låg med rynkad panna i ungefär 20 minuter innan jag slappnade av. Men ond som Gud är så fick jag inte slappna av länge.
Helt plötsligt ringer nämligen mobilen (dam dam dam) och det är en vänlig röst som frågar om jag vill jobba idag. Och arbetslös som man är så har man ju inte råd att säga "nej". Så jag ligger och myser under täcket i 30 sekunder till innan jag släpar mitt feta upp ur sängen.
När jag väl landat på jobbet går jag mitt öde till mötes. Mina farhågor sen klockan 7 imorse har besannats. Jag ville inte tro på den honungslena rösten som i slow motion sa till mig: Du..ska..gå..Våmmedal..idag.
Reaktionen? Utvärtes: ingen skillnad. Invändes: en treårig Emelie som ligger och sparkar, slår och skriker "jag vill inte!!!".
Men ett jobb är ju ett jobb.
Så jag sorterar upp, drar ner, packar mina små väskor som jag ska släpa på i 4 timmar och beger mig iväg.
Visst i början gick det väl hyfsat. Tills jag hade kommit till mitten ungefär. När jag stod och kollade på mina 40 uppgångar som jag hade kvar (notera att jag redan hade gått 43 stycken) med gråten i halsen så satte jag mig på arlset, ringde jag min kompanjon och beklagade mig, beklagade mig och beklagade mig lite till. När jag väl hade fått det ur vägen så fick jag nya krafter. Nästa uppgång sprang jag hela vägen. När jag kom ner igen så försvann luften ur mig som en ballong och till råga på allt så hade jag odlat skavsår på innerlåren! Grattis till mig.
Då kände jag att det var dags att göra entré till "Gråzonen". Där stannade jag tills jag vaknade när jag äntligen hade varit i den sista uppgången.

Så detta är anledningen till att John Blund har tagit min hand och säger att han vill ta mig till en värld bland rosa hästar, duracellkaniner och andra sagofigurer just nu.
Så jag tror faktiskt att jag ska ta och följa med honom.
Han verkar ju ändå vara en hyvens kille, den där John Blund.

Alla försöker vi komma på meningen med livet.

Detta är mitt 53 inlägg och jag känner att, okej, jag har börjat bli ganska varmt i kläderna av detta nu. Så nu skulle man faktiskt kunna smyga in lite mer, hmm vad ska vi säga, udda inlägg.

Så jag tänkte skriva "outside the box" om man ska uttrycka det så och skriva mitt första (enligt mig) udda inlägg. Jag skulle då vilja lägga till en konversation som enligt min mening är helt inom ramen av det som jag skulle vilja kalla relevant.

Christina:

"Asså om man vore en bajskorv, skulle ens mål i livet vara antingen att sträva efter att vara kvar så länge som möjligt eller att komma ut i toan så fort som möjligt?

Jag:

Jadu det beror väl lite på.

Christina:

Det borde väl vara att typ vara att stanna kvar? Fast iofs så fylls det ju på hela tiden.

Jag:

Jag tror nog det är att få komma ut ur toan så fort som möjligt, jag menar man vill ju inte känna sig trängd..."

Och såhär högt lägger vi ribban på en söndag som egentligen bara gått åt till att göra absolut ingenting.

Så går det när det råder oskiljaktigheter inom trafiken

Vad händer egentligen om man tar en gnutta supergod gourmetmiddag blandar det med en underbar efterrätt och sen slänger på en klick med spökhistorier i goda vänner lag? Jo då får man den perfekta kvällen/eftermiddagen som Annie, Fräs, Sippen, Barre, Idur, Tasken, Kiara och jag hade igår hemma hos Sippen i Munkebäck.

Jag hade sjukt trevligt hela kvällen och det blev ännu bättre av den korta men positiva vändningen som infann sig ett litet tag in framåt kvällen.

Sen när det började bli dags för hemgång så släppte vi synen på Tasken som fick försöka hitta sin väg till spårvagnen. Det skulle vi inte gjort. Hon ringde och var vilse så då fick jag och Fräs fixa biffen. Vi kan ju inte bara släppa Tasken mitt i Munkebäck efter alla skräckhistorierna so vi hört under kvällen.

Sagt och gjort.

Jag, Kiara, Fräs och Tasken promenerade till bilen, kollade först om det fanns nån som satt i baksätet. Det gjorde det inte. Sen hoppade vi in allihopa och började köra mot Järntorget.

Trodde vi.

Det ena ledde till det andra och vi kunde inte för hela världen hitta vägen. Så efter lite om och men så stod vi på en trottoar helt plötsligt och undrade vart man fick köra någonstans. Efter lite om och men var det en herre som kände vår panik och pekade oss i rätt riktning. Men denna humana insats hjälpte tydligen inte heller för när vi hade kört en liten bit, ja då befann vi oss helt plötsligt i motsatt körriktning.

Då brast vi ut i gapskratt alla tre (även Kiara drog lite på smilbanden tror jag) så försökte vi köra därifrån. Det gick.. hyfsat.

Iaf det ena ledde till det andra och vi hittade inte vägen till vår destination, så vi släppte ändå av Tasken på Centralen så fick hon ta den gamla hederliga spårvagnen.

Allt löste sig till slut ändå även om vi inte kom dit vi skulle. Men vi hade kul på vägen iaf!

____________________________________________________________________

Imorse stod det ett paket adresserat till mig på köksbordet!

Såhär såg det ut.

Tack Axfood för dom två extra kilona jag kommer lägga på mig när jag inte kan hålla mig längre och går loss på dessa kakjävlar!

För det andra, NEJ jag tänker inte skicka in och säga vad jag tyckte för jag jobbar inte på fucking Willys längre!

Så nu fick jag det ur mig också.

Skönt.

Då kan vi fortsätta vara lite gladare.

Tjipp tjopp thai, du är en baj.

Ledsen men ni gör det inte lika bra

som Ballerina!

Om jag faktiskt hade något vettigt att göra

Hör och häpna! Igår den 17 mars tog jag TVÅ stycken bilder med kameran på mobilen.

Det är dubbelt så mycket av vad jag gör på en vecka.

Hur kommer det då sig att jag valde just igår att bryta från vardagens normaliteter?

Svaret är: Jag har ingen jefla susning.

Men, jag ska försöka att analysera båda bilderna.

Vi börjar med den första.

En postbil

Då kan man ju undra varför jag valde just en postbil. Kanske var det för att jag ville visa hur snygg den är? Eller kanske för att visa vad jag gör på dagarna? Eller är det kanske så att jag och bilen spenderar minst 3 timmar tillsammans varje dag och jag ville visa min uppskattning till bilen genom att ge den ett erkännande och lägga ut den på min blogg? Eller, helt enkelt, att jag skiter totalt i bilen och jag tog kort på den bara för att ha nåt att skriva om? Alternativen är många.

Kiara

Denna lilla snuttetussan tillhör min vän Fräs. Hur kommer det sig då att Kiara hamnade i min bil utan att Fräs var närvarande? Ditten och datten ledde till blablabla, pink skit. Hon bara hamnade i min bil. Ni får själva lista ut varför.

Väl i bilen så försökte jag prata gulligt med Kiara, ni vet så som man gör med bebisar. Men hon sket fullständigt i mig och bara spanade längtansfullt ut genom rutan.

Vid ett tillfälle tyckte jag att jag hörde Kiara säga: "Håll käften för fan din jävla embecill innan jag lägger en korv på ditt golv".

Fast jag hörde nog bara i syne för hundar kan ju inte prata. Eller?

Iaf så väl framme dumpade jag av hundrackan till hennes rättfulla ägare och sen hörde jag inga fler viskningar.

Nu har ni nog spenderat ungefär 2 - 3 minuter (beroende på vilka betyg ni hade i svenska) till att läsa om, just det, INGENTING.

Grattis mina vänner för att ha slösat bort värdefulla minutrar på att läsa detta inlägget.

SUCKERS!

May or may not find offensive

Här är för alla kattälskare där ute

Klicka här!

Poff sa det

Jag skulle tycka att det vore helt utomordentligt, om någon kom fram till mig på stan med en liten ask (gärna lila) där det står "öppnas typ nu". Inuti asken ska min självdisciplin ligga som jag måste ha tappat när jag flyttade hem igen.

För den är verkligen borta! Den lämnade mig alldeles ensam, frusen och förvirrad precis samtidigt som jag satte min fot på trappsteget hemma.

Det finns inte ett uns av självdisciplin till varken städning eller träning.

Så snälla, jag ber, om det är någon som ser någon stackars sate släpa runt på en liten ask på stan så be dom skicka den till:

Ensam frusen förvirrad tjej

Självdisciplinsgatan 12

444 44 Tappad

Alkoholen såg fel

Idag hände en liten rolig grej.

Fyllo: "Nämen där e ju ni två! Fan va fulla ni va igår"
Jag respektive Karin: "Va?"
Fyllo: "Ja vafan *pekar på mig* dig känner jag igen överallt för du e så jävla kort!"
Jag: "Men vi var inte här igår, vi va inte ens..."
Fyllo: "Joho då *pekar än en gång på mig* du var så jävla full så du tände en cigg, ramlade och sen tände en till cigg. Vi hade så jävla kul!"
Karin: "Men vi var inte ens ute igår har vi ju sagt"
Fyllo: *pekar på Karin* "Kan du göra mig en tjänst?"
Karin: "Nä"
Fyllo: "Gå och få dig lite sol!"
varav både jag och Karin bryter ihop.
Fyllot fortsatte in på den lokala puben där hon som jobbar där gav han en hälsning och höll upp dörren för honom.

Denna incidenten gjorde hela vår dag!

Allmänt om det allmänna

Idag har jag varit och tagit in den speciella känslan av avgörande. Just precis, jag har varit och spanat innebandy.

Backadalen vs Lindome.

Nervpirrande match som, överraskande nog slutade 10 - 4 till Backadalen. Ett grattis till seriesegern är väl på sin plats.

Vad har jag då mer gjort idag kan man ju fråga sig?

Jag har sovit, vaknat, somnat och vaknat igen. Sen blev det en liten tripp till min "kärlek" där vi spanade Family guy, och sen kollade vi Law abiding citizen. Har ni inte sett den så gå för fan och hyr den! Det är allt jag har att säga.

Sen gjorde vi lite smet (notera smet, INTE färdig kaka) som vi fetade oss med. Sen gjorde vi köttbullar och stuvade spaghetti. Sen skulle Hanna träna och då fick jag gå hem.

Sen träffade jag Karin och Sofia så åkte vi och kollade på innebandy.

Mycket produktiv dag helt enkelt. Beroende på hur man ser det.

Idag har jag inte använt min bil på hela dagen. Ville bara få fram det också. Grattis till mig.

Ibland måste man faktiskt bara inte

Idag har jag varit oerhört icke-produktiv. Denna söndagen har bara flytit förbi i en sorts dimma kan man säga. Jag har inte gjort ett skit värt att nämnas egentligen.. Fast det enda som faktiskt kan vara lite värt att nämnas är att efter jag hade tryckt i mig ungefär 8 stycken Ballerina kladdkaka (ett paket motsvarar väl ungefär 12 stycken eller nåt?) då tog jag tag i mig själv och gick på rundvandring för att försöka bränna åtminstone 1 tjugofjärdedel av kakorna. Jag kallar den:.. "Bölet runt".

"Bölet runt" är en rundtur som tar mellan 40 - 50 minuter beroende på vilket tempo man väljer att hålla. Dagens tempo blev 45 minuter ungefär.

Beslutet av att faktiskt göra "Bölet runt" idag influerades av dåligt samvete för frossandet i kakor, sjukt fint vårväder och Gaga strömmandes ur Ipoden.

Efter "Bölet runt" tyckte jag att jag hade varit så fruktansvärt duktig att jag slängde mig i sängen igen, prillade en Onico och antastade fjärrkontrollen.

Så duktig har jag varit idag.