söndag 20 november 2011

Där jag helst inte vill vara

Jag smet in ljudlöst genom dörren för att inte bli upptäckt.
Jag hade ju tagit mig ända hit så jag ställde mig på ett ställe där jag trodde att jag inte skulle bli sedd.
Jag sneglade snabbt till vänster. Tur, jag är verkligen inte ensam. Jag slog bort alla tankar på att vara någon annanstans än här.
"Fan" var ordet som, likt ett lejon som cirkulerar kring sitt byte, smög omkring inuti mitt huvud.
Jag försökte tänka på något annat än det som nu låg framför mig.

25 minuters oundviklig tortyr.


En svettdroppe trängde sig fram ur min panna så som för att avslöja stressen som jag till varje pris försökte dölja.
Tick tack. Tick tack.
Visarna på klockan hånade mig genom att ticka fortare och fortare.
Nu är tortyren inte långt bort.
Jag slöt ögonen, bad till någon som helst högre makt att jag skulle ta mig igenom detta.
Det är dags nu.

1 minut.
Hon spänner ögonen i mig. Jag finner mig själv stirra tillbaka av insikten att jag inte kommer att komma därifrån inkognito.
Jag försöker titta bort men det går inte, jag kan inte!
2 minuter.
Hon frustar och skriker att jag ska fortsätta. "KOM IGEN! Du klarar detta!"
Och svart..

Resterande 23 minuter består av mörker, hopp om förlåtelse, insikter och vädjan att denna tortyr snart skall vara över.

Tick tack. Tick Tack.
Visarna går i sin vanliga lugna takt igen.
Jag har klarat det.

Jag försöker smyga ut genom dörren när hon uppenbarar sig bara några centimeter framför mig.
Hennes läppar rör sig. Hon vill säga något.
Jag hör ingenting, uppfattar ingenting. Chocken ligger fortfarande över mig som ett regnmoln som precis ska släppa sina första droppar.

"Bra jobbat. Du hängde på alldeles utmärkt. Ses vi nästa gång?" hörde jag långt bort i fjärran.
"Kanske" hann jag yttra med lågmäld röst innan jag pep iväg.
Men det blir ingen nästa gång.

Detta gympasset var alldeles för jobbigt.

måndag 9 maj 2011

"ifall jag måste"

Apropå mitt föregående inlägg har jag nu hittat inspirationen. Igen. Den infann sig strax efter att jag upptäckte att någon hade kommenterat mitt inlägg jag skrev om min första gynundersökning. Kommentaren löd:

"Hittades några kak rester eller annat dyligt?"
från signaturen Göteborgs-kex

När jag läste detta sköljde inspirationen över mig likt en pollen-nysning i ansiktet. Så jag vill härmed, med detta inlägg, stilla eran hunger efter kunskap och berätta om vad som faktiskt hittades under gynundersökningen.

Kak-rester
Jag antar att dom var kvar efter helgen, annars vet jag inte hur dom kom dit.

En flaska tårgas
Med allt som har hänt på senaste tiden så kan man aldrig vara riktigt säker.

Mitt piano
Äntligen! Som jag har letat.

Mitt lösenord till Facebook
Jag har aldrig blivit faceraped, och nu vet ni varför.

En tjugokronors-sedel
Nämen hej fru Lagerlöf. Trevligt att ses igen.

En av Brad Pitts och Angelina Jolie's fosterungar
Dom hade ju ändå så många, måste vara svårt att hålla koll.

Lindsay Lohan's karriär
Ni har ju alla undrat var den tog vägen. Eller hur?

och slutligen

En hårtest av Usama Bin Ladens ansiktsbehåring
Det var ju tack vare mig och skägget som hittades
som dom faktiskt kunde DNA-testa honom.
Ni är välkomna.


Jag hoppas att jag har kunnat stilla er nyfikenhets-törst för ett slag.
Tills nästa gång.

tisdag 3 maj 2011

Kvinnliga måsten

Jag gick in och anmälde mig. Satte mig. Vred händerna i varandra. Fan vad svettigt.
Jag blev inkallad. Gick genom långa korridorer som aldrig tycktes ta slut.
Välkommen sade hon den blonda men i mitt huvud, Ondskans högra hand.
Du kan gå in bakom skynket kvittrade blondinen men Ondskans högra hand fräste och spottade fram obscena ord som jag aldrig hört förut.
Där låg jag tillslut.
Utblottad.
Kränkt.
Nu smyger sig ångesten på. Hårt.
Jag ska bara ta lite prover kvittrade hon. I mitt stilla sinne lät det: våldtäkt.
Jag slöt ögonen och hoppades att blondinen skulle sluta fråga om vad jag skulle göra i helgen.
När det hela var över klämde jag fram ett litet ynkligt "tack", och sprang igenom dom långa korridorerna med blandade känslor.
Smutsig? Ja lite.
Nedstämd? Ja, jo.
Utelämnad? Definitivt.
Lättad? Som aldrig förr.

Och så gick det till på min allra första gynundersökning.

onsdag 29 september 2010

Fat out. Skinny in

Ena ringhörnan. Jag.
Andra ringhörnan. Gymmet.

Jag som har lyckats att undvika att gå på gym i 22 år har nu blivit besegrad av det svarta som refereras till som ren ondska. Jag vet inte om det beror på gym-hysterin i dagens samhälle, verklighetens smal-ideal eller att man kanske bara har insett att; jag har nog gått och blivit lite fet.
Sorgligt nog är det troligtvis alternativ nummer 3.
Alternativet jag hade fruktat.
Därför har jag nu sålt min själ till min mest (förutom P. Wahlgren) fruktade fiende.
Gymmet.

I utbyte mot min själ skall jag infinna mig minst 2 dagar i veckan på detta ställe som i folkmun kallas för gym, men som i min vokabulär kallas platsen som livnär sig på mitt blod, svett och tårar.
Pilates, MRL , Bodypump, Step. Tortyr går under många namn.

Du må ha vunnit denna ronden, men mig skall du icke besegra. Ty mitt sista slag äro det slag i slutändan som skall segra.

fredag 3 september 2010

Vardagsfunderingar

Jag brukar ju ganska ofta förespråka ondhet här i bloggen min. Katter som hotar, folk som är ute efter mig och självklart Pernilla Wahlgren, Mörkrets Furste.
Men självklart finns det godhet här i världen också. Man stöter inte på den lika ofta bara.
Visst det finns snälla människor men desto fler som vill en ont. Därför har jag idag, dagen till ära, sammanställt en lista på folk som du borde vara snäll emot men som du egentligen bara vill slå in pannbenet på, om situationen inte spelar till din fördel.
FÖR, lets face it, man blir behandlad själv som man behandlar andra.

Tandläkarn
han/hon kommer ha händer, instrument och har du riktigt otur, fötterna i din mun. Det känns som att om du inte är snäll mot tandläkarn så kommer du troligtvis gå därifrån med en mun som inte var i samma skick som när du anlände.

Restaurangpersonal (eller folk som hanterar din mat överhuvudtaget)
Va snäll mot folk som göder dig. Är du mot förmodan inte detta, då kan du förvänta dig diverse oidentifierade saker i din middag tex spott och snorloskor.

Mekaniker
Har du trasiga bromsar och börjar tjafsa med mekanikern då kan du vara nästan helt säker på att han inte har fixat dina bromsar PLUS att han eventuellt har dragit ur några nödvändiga sladdar mm.

Brevbäraren
Det är inte många som vet men det är extra viktigt att vara snäll mot brevbäraren. Är du inte det kan han/hon dra in posten utan din vetskap och vips, så har du hamnat hos kronofogden. Och har man väl hamnat där, ja, då är det inte lätt att ta sig ur.

och avslutningsvis

Katter
En katt är sin egen herre. Spelar du inte efter kattens regler är risken stor att du får riv- eller bitmärken eller att katten kör utrfrysningsteknik. Med det menas att katten kelar med alla andra utom dig och då tar då illa vid dig och undrar vad du har gjort fel för att få denna bestraffning. Katter är även jävligt snabba på att plantera ut fästingar på dig om du inte är snäll.

Jag fyller kanske på denna listan i framtiden för jag är ju en vänlig själ som bara vill mina läsare väl.
Va snäll mot alla dessa grupper så kommer du få leva ett rikt liv.

onsdag 1 september 2010

Ett litet kliv för människan och ett jättekliv..bakåt?

En av de miljontals saker som jag känner att jag behöver vara bitter över, det är msn och facebook-chatten.
När man, längst ner i högra hörnet, ser att personen som du chattar med håller på att skriva något till dig. Det uppenbarar sig en äcklig liten symbol.
Ibland så börjar personen i fråga att skriva, radera, skriver nytt, raderar och skriver nytt.
MEN BESLUTSÅNGEST ELLER?
Skriv vad fan det är du vill få fram. Ingen kommer bli ledsen över hur du formulerade dig första gången.
Sen är det fruktansvärt enerverande att när man ser att den andra personen skriver och sen raderar. Då börjar man automatiskt själv skriva något för att sedan upptäcka att den andra personen har bestämt sig för att skriva igen och då raderar man själv det man har skrivit.
ELLER så råkar man posta två olika saker samtidigt, och vips så har du en dubbel konversation med samma människa.

Har vi verkligen tagit oss framåt i tiden? Eller har vi, med det här, tagit ett kliv bakåt?
Det var ju just därför som Bell uppfann telefonen för att man skulle slippa alla missförstånd genom att tala direkt till varandra, ifall man inte kunde ses!
Nä, vi på 2000-talet, vi går bakåt i vår utveckling.
Det skulle inte förvåna mig om vi inom en snar framtid bor i grottor, klubbar ihjäl djur och gör upp eld med pinnar.



<-

fredag 27 augusti 2010

Vem tror du att du är?!

Vad i helvete?! Vem är det som springer runt och mördar i MITT TERRITORIUM??
Nog för att det inte finns några lagar i mördarnas handbok MEN det är en oskriven regel att man håller sig inom sitt eget område!
När jag får reda på vem du är, och tro mig det är bara en tidsfråga, då ska vi göra upp du och jag!
Har ni några tips på vem eller vad det kan vara, kontakta mig:

Emelie Johansson - brevbäraren (mördare på natten)
Mördarstigen 157
666 69 Mördinge




Var är mitt hus?

Jag kan nog säga att, utan att faktiskt överdriva, jag har träffat på våra trakters mest förvirrade snigel. Det måste vara dementa morfars-snigeln Riffi af Sniglius som har varit i farten.
Han har, i sin otroliga framfart (ironin någon?) tagit sig upp på en brevlåda.
Och inte nog med det.
Han har även troligtvis irrat runt uppe på denna brevlåda i flera timmar. Minst.
Så om ni råkar stöta på honom kan ni väl hjälpa ett gammalt blötdjur att hitta hem igen.
Tack.




torsdag 26 augusti 2010

I dessa svenska normer





Jag spottar samhället rakt i plytet genom att använda två olikfärgade sockar idag.
En svart.
En lila.

Reinfeldt, do you have the balls to do the same?

söndag 22 augusti 2010

Oh the decidedness

Det här med videobloggning.. Kan det vara nåt tro? Får nästan testa.

fredag 20 augusti 2010

Aldrig, aldrig mer

Hans isande blick skar rakt igenom mitt hjärta. Jag försökte stirra ut han men hans blick var stadigare än Mount Everest.
Jag vek ofrivilligt bort blicken i hopp om att han inte skulle skada mig.
"Det här är mitt revir" nästan skar han in i mig.
Han fortsatte stirra och jag kände mig hotad.


Han, med sin isande blick, vann.
Jag blev besegrad.

Han kände att han hade framfört sitt budskap vek långsamt av från vägen så jag kunde fortsätta min tur.
Jag hade blivit varnad.




Bilden är lånad.

Psst! Har du sett denna tjejens otroliga teckningar? Inte?

Surfa då in på hennes blogg HÄR!

måndag 16 augusti 2010

Meaning of life

Gud och jag har aldrig riktigt klickat ordentligt. Jag tror att det kan bero på att jag ifrågasätter hans metoder när han skapade människan och jorden på 7 dagar.
Redan i första kapitlet av bibeln (nej, jag har inte läst den men man var väl tvungen att ha religion i skolan) börjar man ifrågasätta om Gud verkligen skapade jorden eller om det var typ nån utomjording som fes eller nåt.
I bibeln står det iaf att Gud skapade jorden på 6 dagar och vilade den 7 dagen. Sen skapade han Adam. Men när Gud insåg att Adam var så ensam så skapade han Eva genom att ta ett av Adams revben.
Sedan gick dessa två och kuckilurade under ett träd nånstans och fick två söner, Kain och Abel. Det ena ledde till det andra och någon av sönerna dödade sin bror (minnet sviker om vem som mördade vem).
Brodern som hade mördat blev då utvisad till Kaanans land, wait for it, där han hittade sig en fru.

Ursäkta mig men var inte Adam,Eva, Kain och Abel dom enda människorna på jorden vid denna tidpunkten?!
Detta verkar ju jävligt misstänksamt.
Redan här hittar man ett kryphål.
Jag kan säga att det inte är det enda kryphålet i bibeln.

Sen på tal om något annat så när man begravs säger ju prästen:
"Av jord är du kommen, av jord skall du åter varda".

Fast, nä, jag föddes ur min mammas vagina tackar som frågar. Jag har inget minne av att jag uppstod från jorden som ett eller annat mongo.

Nepp det här med religion är inte min grej. Tacka vet jag ateismen.

söndag 8 augusti 2010

Schizofrenic?

Detta som jag kommer att avslöja nu, är det få i denna världen som vet.
Min absolut djupaste och mörkaste hemlighet.

Emelie Johansson - brevbärare och älskad vän på dagen. Mördare på natten.

Det är många sniglar och diverse smådjur som har fått sätta sitt liv till när jag är i farten.
Tillvägagångssätt? Under sulan, mestadels.
Med mening? Föga troligt.
Oundvikligt? Absolut.
Häromdagen höll jag på att skörda mitt första råddjur.
Men han undkom.
Tur för mig kanske, annars hade jag nog åkt fast. Det är vi inte redo för än.

Snälla, sprid inte denna förfärliga information som ni precis har fått ta del av.

Tala är silver. Tiga är guld.

söndag 1 augusti 2010

"Vadå, det är dom ju?"




För många års sedan när min gammelmormor fortfarande levde (God bless her soul) så gjorde hon något riktigt roligt.

I affären. Vid charkdisken. Juletid.
Högt och tydligt skriker gammelmormor:
"Oj vad torra mina blygdläppar är!"

Det är inte lätt att bli gammal och senil.


lördag 31 juli 2010

Konspiratorisk? Jag?

Här sitter jag i mitt kök och frenetiskt pillar bort resterna av mitt lila nagellack.
"Ta bort det där det ser för jävligt ut" säger min kära mor till mig.
"I'm a free bitch baby" sa jag INTE till henne. Hon hade inte fattat skämtet ändå.
"Okej" säger jag men sitter i hemlighet och skiter fullständigt i hennes påhopp.

Skälet till varför jag sitter och pillar och biter är för att jag skulle vilja skriva ett as-roligt blogginlägg men inspirationen har liksom inte kommit till mig idag.
Så jag sitter i mitt kök, lyssnar lite halvt på min mammas stilla molande (är det ens ett ord?) och kikar omkring. Jag tittar på Sodastreamen, från den till tv:n, vidare på Ajaxflaskan som står här, till dataskärmen och sen vidare till bullen som står på bordet.
Nu fick jag en känsla av att nånting inte står rätt till. Jag tittar mot tv:n igen.
Sen märker jag det.
Mellan tv:n och bullarna ligger det en kräfthatt. En egensydd kräfthatt. Varför ligger den där?
Vilar den eller har den planer på världsherravälde? Har P.Wahlgren planterat en spion i mitt hem? Eller försöker den bara sno åt sig en liten bulle?
Detta måste undersökas.


(Jag har kommit på att jag är en rätt misstänksam person. Praktiskt taget alla jag ser, tror jag har planer på att ta över världen.
Speciellt Wahlgren.
Fast nä, mina misstankar är helt berättigade. Enligt mig.)


Spion eller tattare?

onsdag 28 juli 2010

LadyfuckingGaga



Mitt 100 inlägg dedikerar jag till den 19 November 2010.
Malmö här kommer jag och Esberg!




Fattar han inte, eller vad?

Kuriosa:
Jag tror på allvar att jag lider av en liten åkomma som kallas för selektiv mutism. (Hypokondri, va är det?)
Detta innebär att man i vissa situationer bli tal-lös. Bokstavligen.

Men förbanna den joker som gjorde att jag igår träffade en person som jag (självutnämnd psykiatriker som jag är) diagnostiserar som ett extrem-fall av selektiv mutism.
Låt oss ta återminnas diskussionen som jag och denna snubben hade.
( * = det som jag tänkte, fast inte sa)

J: Ska du till stationen?
S: Aaa..
J: Vill du ha skjuts? Jag kan ta den vägen.
S: -låång paus- *svara då förihelvete* Aaa joo.
J: Jaha, du jobbar lite sporadiskt på olika jobb eller?
S: Jo. *skojar du med mig? Stammade han precis av nervositet?*
J: Okej. Är det inte jobbigt att flänga runt på olika ställen hela tiden?
S: Nää -lång paus- inte speciellt. *Shieet.. denna snubben har problem asså..*
S: Kör du mig verkligen till stationen nu? *NÄ! Jag ska åka och våldta dig i dom mörka skogarna av Lindome.. Klart jag kör dig till stationen ärthjärna!* A det gör jag.
- vid stationen -
S: Vet du om det går några bussar, typ, hela vägen hit?
J: Vart bor du nånstans?
S: Hisingen.
J: *Ehh. Menar han allvar?* Nä det gör det inte.. Men lättast är att ta tåget och sen ta bussen från stationen. *Kolla Västtrafiks hemsida vet ja, för faan*
S: Okej.
J: Hej då. *Men jag sa hejdå ditt dumhuvud, ut ur min bil för fan*
-45 sekunder senare-
S: Mmm, hej.

Snacka om tappad snubbe alltså. Här skulle man göra en god gärning men istället får man uppleva hur det skulle vara på avdelning 14 på ett mentalsjukhus i Arlöv..

God works in mysterious ways.

"Ja men vadå det är väl inte så svårt?"

Hört på P3-dokumentären om styckmordet i Solna.

-"Vi kan ju dock inte vara säkra på att hon blev mördad.."


Nehe??
För möjligheten finns att hon tog en kniv, styckade sig själv och SEN hoppade ner i säcken eller?
Knöt hon påsen på sig själv efteråt också eller?

Asså, vissa människor..

tisdag 27 juli 2010

Reflections of life

Alla som känner mig på riktigt, VET att jag är en riktig liten blödis. Egentligen.
Jag är oerhört svag för en riktigt bra dramafilm även lugna harmoniska ballader.
Fina textrader är också lite av min grej. Är även sjukt svag för just pianolåtar.
Så tårarna var ett faktum när jag av misstag råkade snubbla över denna låten:

Christina Perri - Jar of Hearts

En lugn, harmonisk pianoballad med så mycket känsla så att det är löjligt.
Ofta är det ju svårt att hitta en bra ballad som har allting. Oftast är det att antingen melodin eller texten som är bra.
Men denna låten alltså..
Inte nog med att melodin är som att vagga ett barn till sömns, utan texten är "träffar-som-en-pil-rakt-in-i-hjärtkammaren".
Då har man lyckats som artist.

Men ta inte bara mitt ord. In, lyssna och reflektera över alla aspekter i livet. För det är det som denna låten får en att göra.
Häng gärna med i texten också för att riktigt insupa dess storhet.


Christina Perri - Jar of Hearts

You know I can't take one more step towards you
Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore
you lost the love I loved the most
I learned how to live half alive
I and now you want me one more time

and who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so dont come back for me,
who do you think you are

I hear your asking all around
if i am anywhere to be found
but i have grown too strong
to ever to fall back in your arms
i learned to live half alive
and now you want me one more time

who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so dont come back for me,
who do you think you are

and it took so long just to feel alright
remember how to put the back the light in my eyes
i wish i had missed the first time that we kissed
cause you broke all your promises
and now you're back
you don't get to get me back

and who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so dont come back for me,
don't come back at all

who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
dont come back for me,
don't come back at all

who do you think you are
who do you think you are

söndag 25 juli 2010

Jag kommer nog aldrig att hämta mig från detta


"Efter drygt 10 år är det så dags att låta minnena ta vid och
ta förväl av en epok i svensk internethistoria."


Idag är en mörk dag i Sveriges historia. Jag fick precis höra på omvägar att Lunarstorm, mitt hjärta, ska läggas ner.
Efter att ha förgyllt min tomma vardag i 10 underbara år, så är det snart slut. Om 12 dagar närmare bestämt.
Hur ska jag klara mig utan att uppdatera min pres, lämna fotavtryck i folks gästböcker och skicka flaskpost?
Lunarstorm har varit mig trogen i 10 långa år. Varit glad när jag har varit glad, lugnat ner mig när jag har varit arg och tröstat mig när jag har varit ledsen.
Rest in peace, klotterplanket.

När Lunarstorm går under, då går även jag under.

We shall see each other on the other side.



Facebook släng dig i väggen!