knarkare

Scrubs är mitt heroin

Dubbelmoralen flödar. eller?

Igår fick jag med Annefli ut och springa. (Jag vet att de var hon som fick med mig men let's face it, hon hade nog inte kommit ut om inte jag hade följt med.) Det var riktigt skönt faktiskt. Däckade dock när vi skulle kolla på film efteråt. Råkade missa lite mer en 1/3 av filmen. Oops. Jaja det blir till att se färdigt den vid något annat tillfälle.
Jag var inte lite snuskigt trött imorse, men de ordnade upp sig när jag kom till jobbet och fick se alla glada miner. Då vart tröttheten försvunnen helt plötsligt. Hurra för glada, fyndiga arbetskamrater.

Nu blev det till att sitta lite vid datorn när Fräs la sig i min soffa och försvann in i drömmarnas värld, fort som bara den. Får väl väcka henne om cirkus två timmar då jag ska bege mig till säsongens första träning.

Ett stort "jippie" bubblar inom mig, med tanke på träningen, och vill komma ut men jag försöker behärska mig av respekt till den som sover.
Efter gårdagens springrunda kom jag fram till att jag faktiskt har saknat att springa efter en boll på en gräsplan. Lycka, är det som senare kommer att beskrivas om träningen.
Ne nu är det dags att ta tag i sig själv och plocka undan lite hemma.
Tjingeling.





Om jag väljer att säga "nej" är det då som att gå emot allt jag har levt efter? Eller blir det bara en liten avvikelse i vardagen?

Kan inte riktigt sätta ord på om det är dubbelmoral eller om det bara är en liten genväg i dagens annars så roliga vardag.

Planera helgen, två helger i förväg

Helgens bravader var fullständigt lyckade. Jag älskar när man fyller dag och tid med roligheter så man knappt hinner med. Man känner sig så himla klapp-på-axeln-bra-jobbat-Emelie och så fruktansvärt levande.

Det är ungefär vid den här tidpunkten i mitt liv som jag undrar: Varför har jag slösat bort en tredjedel av mitt liv genom att jobba mycket,sova och varit allmänt trött och tråkig?
Jag tror bestämt att den frågan besvaras med: För att man inte inser hur mycket man egentligen missar.

Missförstå mig rätt nu. Jag jobbar fortfarande mycket och är ganska trött för jämnan men fan, jag väljer att säga "ja" till livet istället för "nej". Bara det är ju ett enormt steg i rätt riktning i min alldeles egna personliga utveckling.

och jag står först i kön..

Det är alldeles för likt. Det är alldeles för mycket som stämmer överens. Det är på väg att bli precis likadant. Fan! Trodde att jag hade lämnat allt detta bakom mig nu, kändes som att allt var på väg att lösas.
Tydligen inte.
Tecknen finns där. Men som tur är, denna gången känner jag igen det.
Men hurihelvete ska jag lösa det så att det inte blir precis likadant som allt jag har försökt lämna bakom mig?

Hur, är den stora frågan, kan jag kastas in i precis samma skit som var innan när jag vet så jävla väl vilket helvete det har varit?
Det gamla mönstret är som en svart skugga som kastar små små skvättar av mörker, tills den dagen jag inte vet hur jag ska rädda mig själv. Samma gamla visa. Igen.


Jag står först i kön till karusellen som aldrig stannar.

Fy fan vad tiden går

Ett väldigt stort grattis till mig. Jag skriver ett blogginlägg. En väldigt stor bedrift om jag må säga det själv. Latheten har tagit överhand, igen.
Men nu,för andra gången lovar jag att vara lite duktigare. Får se hur länge det håller denna gången. Förhoppningsvis så brister det inte än. Förhoppningsvis.

Helgen har varit fylld med tokigheter,långa nätter och roadtrips. Just the way I like it! För vad vore livet med rutin efter rutin efter rutin? Ett tråkigt jävla icke-liv förmodligen.

Det hela började i torsdags med att två efterblivna mongon bestämde sig för att åka på roadtrip till Falkenberg, trots att det var jobb dagen efter. Men frukta ej mina vänner, jobb blev det. Åter till sak.
Händelseförloppet gick ungefär till såhär: satte oss i bilen, stannade till i Varberg för att beskåda fästningen,åkte vidare till Falkenberg,träffade fulla pojkar,blev meddragna på äventyr,klockan slog 02.00,satte oss i bilen,stannade på vägen,powernappade,tog en omväg (för att det tydligen var roligt),körde förbi lindome,bestämde oss för att intaga föda,åkte vidare till Caf'é Skåne, åkte tillbaka till lindome, klockan slog 06.00,sprang ut för att åka longboard, klockan slog 06.45, dags att gå till jobbet.

Summa summarum: En alldeles perfekt roadtrip!

Efter jobbet begav sig de två mongona till Näset där dom spenderade 3 dagar och 3 nätter fyllda med tokigheter,lite för mycket alkohol och alldeles för långa nätter.

Livet har på den sista tiden känts fruktansvärt meningsfullt, nu när man fyller det med saker att göra.
Bu för tråkiga liv och hurra för tokigheter!