Kom med mig till en alldeles underbar plats

Nu står John Blund och knackar mig på axeln men jag tänkte att jag skulle uppdatera här innan jag följer med honom till drömmarnas värld.
Anledningen till att jag faktiskt är helt slut idag beror på jobbet. Vi tar storyn från början.

Jag slog upp ögonen runt 7 imorse och insåg att jag INTE hade ett missat samtal på mobilen. Men jag var ändå lite misstänksam, jag menar det är ju måndag, och alla vet ju vad måndagar innebär.
Reklamdag.
Så jag låg med rynkad panna i ungefär 20 minuter innan jag slappnade av. Men ond som Gud är så fick jag inte slappna av länge.
Helt plötsligt ringer nämligen mobilen (dam dam dam) och det är en vänlig röst som frågar om jag vill jobba idag. Och arbetslös som man är så har man ju inte råd att säga "nej". Så jag ligger och myser under täcket i 30 sekunder till innan jag släpar mitt feta upp ur sängen.
När jag väl landat på jobbet går jag mitt öde till mötes. Mina farhågor sen klockan 7 imorse har besannats. Jag ville inte tro på den honungslena rösten som i slow motion sa till mig: Du..ska..gå..Våmmedal..idag.
Reaktionen? Utvärtes: ingen skillnad. Invändes: en treårig Emelie som ligger och sparkar, slår och skriker "jag vill inte!!!".
Men ett jobb är ju ett jobb.
Så jag sorterar upp, drar ner, packar mina små väskor som jag ska släpa på i 4 timmar och beger mig iväg.
Visst i början gick det väl hyfsat. Tills jag hade kommit till mitten ungefär. När jag stod och kollade på mina 40 uppgångar som jag hade kvar (notera att jag redan hade gått 43 stycken) med gråten i halsen så satte jag mig på arlset, ringde jag min kompanjon och beklagade mig, beklagade mig och beklagade mig lite till. När jag väl hade fått det ur vägen så fick jag nya krafter. Nästa uppgång sprang jag hela vägen. När jag kom ner igen så försvann luften ur mig som en ballong och till råga på allt så hade jag odlat skavsår på innerlåren! Grattis till mig.
Då kände jag att det var dags att göra entré till "Gråzonen". Där stannade jag tills jag vaknade när jag äntligen hade varit i den sista uppgången.

Så detta är anledningen till att John Blund har tagit min hand och säger att han vill ta mig till en värld bland rosa hästar, duracellkaniner och andra sagofigurer just nu.
Så jag tror faktiskt att jag ska ta och följa med honom.
Han verkar ju ändå vara en hyvens kille, den där John Blund.