Det startade som ett ryck pa axlarna. Jag ansag "det loser sig, det gor det alltid".
Men jag som har varit konsekvent beroende (inte for att jag har behovt egentligen) anda sen jag var 14 har nu borjat inse allvaret i det hela.
Vad hander om det inte loser sig?
Fast a andra sidan ar jag inte radd for att det inte ska losa sig, for det vet jag egentligen nastan att det gor.
Det som oroar mig ar vilka saker som kommer att forandras.
Och den absolut storsta fragan; vad ska jag gora med mitt liv?
Nu pa det tidiga stadiet har jag inte direkt legas somnlos men ju mer jag tanker pa det desto oroligare blir jag.
Dodsdomen kom igar genom ett mejl. Det ar darfor jag har borjat se lite allvarligare pa det hela, innan har det bara surrat runt i bakhuvudet och inte riktigt vagat sig fram.
Jag ska dock forsoka lagga det i en lada i mitt bakhuvud och inte oppna ladan forran jag kommer hem.
Det ar da allvaret borjar och problemen verkligen ska losas..
