Som ett brev på Posten

Hela månaden har jag väntat och väntat och väntat. Och nu när dagen äntligen kom, ja då är det något som fattas.

Denna dära lilla pappersbiten som vanliga folk får varje månad som förklarar för dom hur effektiva dom har varit denna månaden.

Lönespecifikationen.

När jag lyfte på locket till min alldeles utomordentligt snygga, gröna brevlåda så lyste brevet med sin frånvaro.

Vem är så grym så att dom missunnar en fattig jävel en liten ljusglimt i sitt annars extremt fattiga kyrkråttsliv?

Det är så illa att när någon ringer och frågar om jag ska med till stan så måste jag tacka nej, för jag har inte ens råd med biljetten in till stan!

Det var som en vis vän sa till mig en gång.

"Pengar är inte allt men man måste fan ha dom till allt."

Så nu sitter jag och gråter en skvätt och ber till Han däruppe att lönespecen bara är lite försenad.

Annars så dyker jag in i "Gråzonen" och kommer inte fram förrän den 25 april.

"Hej, Emelie heter jag.och jag är fattig"

_________________________________________________________________________________________________________________

35 personer som läste min blogg på en enda dag. Var är alla kommentarer?