Konspiratorisk? Jag?

Här sitter jag i mitt kök och frenetiskt pillar bort resterna av mitt lila nagellack.
"Ta bort det där det ser för jävligt ut" säger min kära mor till mig.
"I'm a free bitch baby" sa jag INTE till henne. Hon hade inte fattat skämtet ändå.
"Okej" säger jag men sitter i hemlighet och skiter fullständigt i hennes påhopp.

Skälet till varför jag sitter och pillar och biter är för att jag skulle vilja skriva ett as-roligt blogginlägg men inspirationen har liksom inte kommit till mig idag.
Så jag sitter i mitt kök, lyssnar lite halvt på min mammas stilla molande (är det ens ett ord?) och kikar omkring. Jag tittar på Sodastreamen, från den till tv:n, vidare på Ajaxflaskan som står här, till dataskärmen och sen vidare till bullen som står på bordet.
Nu fick jag en känsla av att nånting inte står rätt till. Jag tittar mot tv:n igen.
Sen märker jag det.
Mellan tv:n och bullarna ligger det en kräfthatt. En egensydd kräfthatt. Varför ligger den där?
Vilar den eller har den planer på världsherravälde? Har P.Wahlgren planterat en spion i mitt hem? Eller försöker den bara sno åt sig en liten bulle?
Detta måste undersökas.


(Jag har kommit på att jag är en rätt misstänksam person. Praktiskt taget alla jag ser, tror jag har planer på att ta över världen. Speciellt Wahlgren.
Fast nä, mina misstankar är helt berättigade. Enligt mig.)

Spion eller tattare?

LadyfuckingGaga

Mitt 100 inlägg dedikerar jag till den 19 November 2010.
Malmö här kommer jag och Esberg!

Fattar han inte, eller vad?

Kuriosa:
Jag tror på allvar att jag lider av en liten åkomma som kallas för selektiv mutism. (Hypokondri, va är det?)
Detta innebär att man i vissa situationer bli tal-lös. Bokstavligen.

Men förbanna den joker som gjorde att jag igår träffade en person som jag (självutnämnd psykiatriker som jag är) diagnostiserar som ett extrem-fall av selektiv mutism.
Låt oss ta återminnas diskussionen som jag och denna snubben hade.
( * = det som jag tänkte, fast inte sa)

J: Ska du till stationen?
S: Aaa..
J: Vill du ha skjuts? Jag kan ta den vägen.
S: -låång paus- *svara då förihelvete* Aaa joo.
J: Jaha, du jobbar lite sporadiskt på olika jobb eller?
S: Jo. *skojar du med mig? Stammade han precis av nervositet?*
J: Okej. Är det inte jobbigt att flänga runt på olika ställen hela tiden?
S: Nää -lång paus- inte speciellt. *Shieet.. denna snubben har problem asså..*
S: Kör du mig verkligen till stationen nu? *NÄ! Jag ska åka och våldta dig i dom mörka skogarna av Lindome.. Klart jag kör dig till stationen ärthjärna!* A det gör jag.
- vid stationen -
S: Vet du om det går några bussar, typ, hela vägen hit?
J: Vart bor du nånstans?
S: Hisingen.
J: *Ehh. Menar han allvar?* Nä det gör det inte.. Men lättast är att ta tåget och sen ta bussen från stationen. *Kolla Västtrafiks hemsida vet ja, för faan*
S: Okej.
J: Hej då. *Men jag sa hejdå ditt dumhuvud, ut ur min bil för fan*
-45 sekunder senare-
S: Mmm, hej.

Snacka om tappad snubbe alltså. Här skulle man göra en god gärning men istället får man uppleva hur det skulle vara på avdelning 14 på ett mentalsjukhus i Arlöv..

God works in mysterious ways.

"Ja men vadå det är väl inte så svårt?"

Hört på P3-dokumentären om styckmordet i Solna.

-"Vi kan ju dock inte vara säkra på att hon blev mördad.."


Nehe??
För möjligheten finns att hon tog en kniv, styckade sig själv och SEN hoppade ner i säcken eller?
Knöt hon påsen på sig själv efteråt också eller?

Asså, vissa människor..

Reflections of life

Alla som känner mig på riktigt, VET att jag är en riktig liten blödis. Egentligen.
Jag är oerhört svag för en riktigt bra dramafilm även lugna harmoniska ballader.
Fina textrader är också lite av min grej. Är även sjukt svag för just pianolåtar.
Så tårarna var ett faktum när jag av misstag råkade snubbla över denna låten:

Christina Perri - Jar of Hearts

En lugn, harmonisk pianoballad med så mycket känsla så att det är löjligt.
Ofta är det ju svårt att hitta en bra ballad som har allting. Oftast är det att antingen melodin eller texten som är bra.
Men denna låten alltså..
Inte nog med att melodin är som att vagga ett barn till sömns, utan texten är "träffar-som-en-pil-rakt-in-i-hjärtkammaren".
Då har man lyckats som artist.

Men ta inte bara mitt ord. In, lyssna och reflektera över alla aspekter i livet. För det är det som denna låten får en att göra.
Häng gärna med i texten också för att riktigt insupa dess storhet.

Christina Perri - Jar of Hearts

You know I can't take one more step towards you
Cause all that's waiting is regret
And don't you know I'm not your ghost anymore
you lost the love I loved the most
I learned how to live half alive
I and now you want me one more time

and who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so dont come back for me,
who do you think you are

I hear your asking all around
if i am anywhere to be found
but i have grown too strong
to ever to fall back in your arms
i learned to live half alive
and now you want me one more time

who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so dont come back for me,
who do you think you are

and it took so long just to feel alright
remember how to put the back the light in my eyes
i wish i had missed the first time that we kissed
cause you broke all your promises
and now you're back
you don't get to get me back

and who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
so dont come back for me,
don't come back at all

who do you think you are
running round leaving scars,
collecting your jar of hearts,
and tearing love apart,
you're gonna catch a cold
from the ice inside your soul
dont come back for me,
don't come back at all

who do you think you are
who do you think you are

Jag kommer nog aldrig att hämta mig från detta

"Efter drygt 10 år är det så dags att låta minnena ta vid och

ta förväl av en epok i svensk internethistoria."

Idag är en mörk dag i Sveriges historia. Jag fick precis höra på omvägar att Lunarstorm, mitt hjärta, ska läggas ner.
Efter att ha förgyllt min tomma vardag i 10 underbara år, så är det snart slut. Om 12 dagar närmare bestämt.
Hur ska jag klara mig utan att uppdatera min pres, lämna fotavtryck i folks gästböcker och skicka flaskpost?
Lunarstorm har varit mig trogen i 10 långa år. Varit glad när jag har varit glad, lugnat ner mig när jag har varit arg och tröstat mig när jag har varit ledsen.
Rest in peace, klotterplanket.

När Lunarstorm går under, då går även jag under.

We shall see each other on the other side.



Facebook släng dig i väggen!

Döda musar och mystiska cirklar

Nu har jag skaffat bildbevis på familjen Wahlgrens framfart här på jorden.
Häromnatten hittade jag detta. Mystiska spår i gräsmattan.
Detta kan endast förklaras på ett enda sätt.
Familjen Wahlgren har haft familjemöte och planerat hur dom ska övervinna världsherravälde.
Dom har också skördat sitt första dödsoffer.
En liten stackars näbbmus låg intill platsen där Wahlgrenarna förmodats ha landat.
Ett par meter därifrån, men ändå innan samma misstänksamhetsradie, hittade jag ett par svarta barnshorts.
Detta är ju uppenbarligen Benjamin Wahlgrens shorts som han måste ha tappat, kanske, när dom trodde att dom skulle bli upptäckta.

Jag börjar bli lite orolig för människans existens nu faktiskt.
Pernilla Wahlgren (eller Mörkrets Furste) och hennes familj verkar alltmer misstänkta.
Undrar hur lång tid det ska till innan alla andra fattar allvaret i detta?

Familjen Wahlgren + underjorden + Mörkrets Furste = Jordens undergång?

I dessa interaktiva tider

Idag fick jag ett mejl av Joachim Petterson. Han tyckte att jag skulle bli medlem på
Fjortis.se.

Ja. Jo. Jag ska fundera på saken.

Ack och ve

Nu satte jag precis i min mobil i laddaren. Då fick jag för mig att skriva blogg.

"Ett utdrag ur en mobiltelefons vardag."

*suck*
Ännu en strålande dag. Som jag inte kommer få se en skymt av eftersom min mästare jobbar idag. Vilket betyder att jag kommer tillbringa dagen i fickan.
Visst, jag får väl komma ut ibland men det är nästan bara när någon annan person lägger orden i mun på mig. Min mästare svarar, fast aldrig på mina ord. Eller när min mästare känner för att ta opassande på mig. "skicka sms" kallar han det. Våldtäkt säger jag.
Nä det är inte lätt att vara en mobiltelefon. Speciellt inte en med tillgång till "interätet". Då eskalerar bara våldtäkterna.
Enda stunden som jag faktiskt tycker om är när musiken strömmar genom mitt tomma skal. Skälet till varför jag faktiskt gillar denna stund är för att jag känner mig mycket närmre min mästare. Just i denna stund känner vi sanhörighet. Harmoni på något sätt.
Men det negativa överglänser det positiva. Varje dag försöker jag ta slut på mina krafter för att dö. Men då stoppar mästaren bara in mig i väggen och så vips har jag nya krafter.
Ibland lyckas jag dö. Men varje gång lyckas min mästare återuppliva mig till denna trista vardag.
Vardagen av en mobiltelefon.
Och så börjar allt på nytt igen.
*suck*

Vad blir det om två mångon slår sina påsar ihop?

Idag har jag och Martina fulat oss lite.

Jag har blivit av med min Youtube-oskuld.

Paramore - When it rains cover feat Martina och Emelie.

Cliffhanger!

Jag kommer inom en snar framtid utveckla hela min Pernilla Wahlgren = Djävulen - teori.
Jag hittade idag väldigt mystiska tecken som bara stödjer min teori.

Stay tuned!

Epilepsi x5?

Jag kände att bloggdesignen jag hade innan höll på att reta gallfeber på mig. Jag är ganska säker på att den höll på att ge mina kära läsare epilepsi också med alla färger och blinkande saker.

Därför tog jag saken i egna fötter och gjorde en helt ny design som ni förhoppningsvis tycker är lite mer tillfredställande.

Peace out.

Egenkomponerat

"Music for me is, as important, as the air that I breathe.
No music no life.
No inspiration I might aswell die."

Se jag kan vara seriös också ibland.

Är det nån sorts maskopi på gång?

10 sekunder sydost om den mycket glada nikotinpåverkade snigeln hittade jag idag ett par kalsonger.
Vems är dom?
Var har dom varit?
Vad är kalsongernas mål?

Samarbetar dom kanske med nikotinpåverkade sniglar med planer för människoutrotning?

Man kan aldrig veta. Eller hur..?

Jag hatar städning så mycket, att jag faktiskt klämmer fram ett inlägg om det

Jag skulle vilja resa tillbaka i tiden och träffa den personen som införde renlighet som en norm.
Jag skulle vilja örfila denna personen lite lätt på kinden och säga: "Aja baja, nu får du folk att gömma sina egentliga personligheter."

Varför måste människosläktet gömma sin grisiga sida från sina medmänniskor? Kan alla inte bara acceptera varandra som man vet att man är; lortgrisar. Äckliga små lortgrisar.

-" Herregud, Svante ringde precis och sa att han tittar in en sväng. Och här ser det ut som andra världskriget! Jag måste hinna städa!"

Så när Svante väl dyker upp, ja då är man rosig om kinderna av all ansträngning och stress.
ÄNDÅ, så trycker man fram ett litet "ursäkta röran, jag har inte hunnit städa" bara för att säkra situationen.

Fast jag tror, att Svante har det PRECIS lika skitigt hemma hos sig som du hade det hos dig.

Problemet är bara att vi vill verka duktigare än vad vi egentligen är.

När det inte riktigt funkar som det ska

Här sitter jag, mätt som en banan i motvind, i min Quasimodo-liknande hållning och funderar på vad jag ska skriva om.

Tomt.

En annan gång.