Ack och ve

Nu satte jag precis i min mobil i laddaren. Då fick jag för mig att skriva blogg.

"Ett utdrag ur en mobiltelefons vardag."

*suck*
Ännu en strålande dag. Som jag inte kommer få se en skymt av eftersom min mästare jobbar idag. Vilket betyder att jag kommer tillbringa dagen i fickan.
Visst, jag får väl komma ut ibland men det är nästan bara när någon annan person lägger orden i mun på mig. Min mästare svarar, fast aldrig på mina ord. Eller när min mästare känner för att ta opassande på mig. "skicka sms" kallar han det. Våldtäkt säger jag.
Nä det är inte lätt att vara en mobiltelefon. Speciellt inte en med tillgång till "interätet". Då eskalerar bara våldtäkterna.
Enda stunden som jag faktiskt tycker om är när musiken strömmar genom mitt tomma skal. Skälet till varför jag faktiskt gillar denna stund är för att jag känner mig mycket närmre min mästare. Just i denna stund känner vi sanhörighet. Harmoni på något sätt.
Men det negativa överglänser det positiva. Varje dag försöker jag ta slut på mina krafter för att dö. Men då stoppar mästaren bara in mig i väggen och så vips har jag nya krafter.
Ibland lyckas jag dö. Men varje gång lyckas min mästare återuppliva mig till denna trista vardag.
Vardagen av en mobiltelefon.
Och så börjar allt på nytt igen.
*suck*