Igår fick jag med Annefli ut och springa. (Jag vet att de var hon som fick med mig men let's face it, hon hade nog inte kommit ut om inte jag hade följt med.) Det var riktigt skönt faktiskt. Däckade dock när vi skulle kolla på film efteråt. Råkade missa lite mer en 1/3 av filmen. Oops. Jaja det blir till att se färdigt den vid något annat tillfälle.
Jag var inte lite snuskigt trött imorse, men de ordnade upp sig när jag kom till jobbet och fick se alla glada miner. Då vart tröttheten försvunnen helt plötsligt. Hurra för glada, fyndiga arbetskamrater.
Nu blev det till att sitta lite vid datorn när Fräs la sig i min soffa och försvann in i drömmarnas värld, fort som bara den. Får väl väcka henne om cirkus två timmar då jag ska bege mig till säsongens första träning.
Ett stort "jippie" bubblar inom mig, med tanke på träningen, och vill komma ut men jag försöker behärska mig av respekt till den som sover.
Efter gårdagens springrunda kom jag fram till att jag faktiskt har saknat att springa efter en boll på en gräsplan. Lycka, är det som senare kommer att beskrivas om träningen.
Ne nu är det dags att ta tag i sig själv och plocka undan lite hemma.
Tjingeling.
Om jag väljer att säga "nej" är det då som att gå emot allt jag har levt efter? Eller blir det bara en liten avvikelse i vardagen?
Kan inte riktigt sätta ord på om det är dubbelmoral eller om det bara är en liten genväg i dagens annars så roliga vardag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar