Det är alldeles för likt. Det är alldeles för mycket som stämmer överens. Det är på väg att bli precis likadant. Fan! Trodde att jag hade lämnat allt detta bakom mig nu, kändes som att allt var på väg att lösas.
Tydligen inte.
Tecknen finns där. Men som tur är, denna gången känner jag igen det.
Men hurihelvete ska jag lösa det så att det inte blir precis likadant som allt jag har försökt lämna bakom mig?
Hur, är den stora frågan, kan jag kastas in i precis samma skit som var innan när jag vet så jävla väl vilket helvete det har varit?
Det gamla mönstret är som en svart skugga som kastar små små skvättar av mörker, tills den dagen jag inte vet hur jag ska rädda mig själv. Samma gamla visa. Igen.
Jag står först i kön till karusellen som aldrig stannar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar