Ja då sitter man här i sin ensamhet då och tänker alldeles för mycket som vanligt. Fram och tillbaka, analyserar, vrider och vänder. Eller så är det tankar som inte har någon som helst betydelse,jag har inte bestämt mig än. Så då är den stora frågan: Vad är det då jag tänker på som tvingar min hjärna att arbeta på högvarv?
Och det är också en del av problemet. För jag har absolut ingen aning. Och det är de som är så jävla fruktansvärt frustrerande.
Jag har kommit på mig själv att oroa mig över saker som jag har tänkt på och några sekunder senare så frågar jag mig själv: Vad är de jag tänker på? Och då är det plötsligt helt tomt.
Det är som att min hjärna vill spela mig elaka spratt hela tiden så att det ska vara så jobbigt som möjligt att ta sig igenom livet.
Och här har ni den exakta anledningen till varför jag inte klarar av att vara ensam. Jag klarar inte av att vara ensam med mig själv.
Och det mina vänner, det är en fruktansvärt jobbig situation.
K&B yours truly
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar