Nu har precis kollat klart på "Änglar och demoner". En helt fantastisk film. Precis när jag trodde att jag hade knutit ihop allt (dock i slutet av filmen när alla ledtrådar redan var avslöjade) så vände handligen och tycktes ge slutet en helt ny dimension. Det enda jag kan få ur mig är brilliant. Helt fantastiskt brilliant.
Med detta sagt så skulle jag vilja påpeka att jag såg filmen själv. Helt alléne, vilket tycktes framkalla den igenkännbara känslan av, just det, ångest. Welcome back my old friend, long time no see.
Idag var en sånhär dag då tiden verkade stå stilla och jag likaså. Jag är inte speciellt van vid att inte ha åtminstone en vän vid min sida.
Visst jag kunde väl ha agerat lite tidigare och plockat upp telefonen men med tanke på hinder såsom att mor min ville ha hjälp med diverse saker innan dom åker så fanns det liksom ingen tid för planering.
Därav, hemma hela dagen plus ingen social kontakt är lika med: Ångest.
Fint.
Straffas jag nu för det agerandet som jag anammade för en tid sen? Har mina val varit fel i brist på logiskt, kanske bättre tänkande?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar