Ska jag? Kan jag med när han har ställt upp? Jag trivs ju alldeles utmärkt men jag tänker lite längre fram. Egentligen håller det inte i längden. Tror jag iaf.
Tankarna snurrar, springer iväg, kommer tillbaka.
Det ordnar sig nog. Förhoppningsvis.
Tiden just nu skulle nog kunna summeras av en rad frågentecken. Ingenting är egentligen uppklarat.
"Du måste lära dig att inte tänka så mycket."
Men hur fan gör man det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar